Halkade på ett bananskal
Eller var det en fläck is..? Sitter på nerevåningen och känner mig nöjd över att inte vara på andra sidan fönstret, det vill säga på utsidan och kalla -16 grader. Nej, här sitter jag med min gråa långa polotröja som är stickad av ren alpackaull. Kliar skitmycket så fort man blir varm, men det är ju ingen risk i den här kylan!
Ganska nöjd är jag också att jag har kunnat föra över cash till mitt sparkonto tack vare en Jul på Dressmann! Sist jag var inne på banken skrattade bankgubben när jag skulle sätta in pengar och jag då ville göra det på mitt "sparkonto", då båda mina konton var ungefär lika tomma.. Nu kan han allt skratta, bankgubbe!
Vad har då hänt i Helenas värld detta året? Kom på att jag inte skrivit nåt här alls egentligen. Jo, hon har visst blivit student igen den där Helena. Japp, läser nu mera musik och grekiska! Det är riktigt kul kan jag meddela i väntan på att drömjobbet ska ramla ner i huvudet på mig. Jag menar, kom igen! Hur länge är det möjligt att det kan det vara ekonomisk kris egentligen? Jag börjar bli trött på det nu...
En grej jag stod och tänkte på när jag borstade tänderna (red anm. ja, hon tänker alltid som bäst gapandes, stirrandes i sin egen spegelbild) var att nästa år, det vill säga 2011 var det tio år sedan jag slutade högstadiet! TIO år sen! Halleluja höll jag på att säga.. Men det bästa är att då ska vi ju ha 10-års-reunion a la 9F!
Jag hittade för ett tag sen ett papper där jag hade skrivit en storry om våran klass hur den kommer se ut efter tio år.. Ja, hmm utan att få allt för mycket ångest tror jag att jag ska riva sönder lappen och konstatera att när man är 16 har man ingen koll på verkligenheten. Man är ju faktiskt inte myndig då, så det så!
Det handlade om i stora drag hur många barn alla skulle ha vid den tidspunkten. Vem eller var man var gift, jobbade osv osv.. Dijana skulle vara revisor, bo i Kroatien med sin man Domagoj. Susanne skulle vara gift i Turkiet, extraknäcka som DJ på diskotek i Alanya.. Mina och Muhamed skulle gifta sig och döpa första barnet till Lars-Peter efter vår käre rektor. Phoung skulle vara vetenskapskvinna och super-duper-specialist i ämnet bananflugor. David skulle vara berömd kock och skapare till världssuccén Burger a la David, resa jorden runt och ha barn i varenda land.. Själv skulle jag bo med min man och barn i USA där jag skulle ha en dansskola, samtidigt jobba som journalist och som toppen på moset- en stor fet villa i Grekland!
Well well... Den där dansskolan och mannen och hela paketet får nog vänta till 20-års-reunion a la 9F, eller kanske pensionärs återträffen a la 9F...
Vem kunde veta vid 16-års ålder att livet är som ett bananskal. Antingen halkar man runt på det, eller så använder man det till något vettigt. Har hört att man kan bota vårtor med dem till exempel..men vad vet jag!
Good night!
Ganska nöjd är jag också att jag har kunnat föra över cash till mitt sparkonto tack vare en Jul på Dressmann! Sist jag var inne på banken skrattade bankgubben när jag skulle sätta in pengar och jag då ville göra det på mitt "sparkonto", då båda mina konton var ungefär lika tomma.. Nu kan han allt skratta, bankgubbe!
Vad har då hänt i Helenas värld detta året? Kom på att jag inte skrivit nåt här alls egentligen. Jo, hon har visst blivit student igen den där Helena. Japp, läser nu mera musik och grekiska! Det är riktigt kul kan jag meddela i väntan på att drömjobbet ska ramla ner i huvudet på mig. Jag menar, kom igen! Hur länge är det möjligt att det kan det vara ekonomisk kris egentligen? Jag börjar bli trött på det nu...
En grej jag stod och tänkte på när jag borstade tänderna (red anm. ja, hon tänker alltid som bäst gapandes, stirrandes i sin egen spegelbild) var att nästa år, det vill säga 2011 var det tio år sedan jag slutade högstadiet! TIO år sen! Halleluja höll jag på att säga.. Men det bästa är att då ska vi ju ha 10-års-reunion a la 9F!
Jag hittade för ett tag sen ett papper där jag hade skrivit en storry om våran klass hur den kommer se ut efter tio år.. Ja, hmm utan att få allt för mycket ångest tror jag att jag ska riva sönder lappen och konstatera att när man är 16 har man ingen koll på verkligenheten. Man är ju faktiskt inte myndig då, så det så!
Det handlade om i stora drag hur många barn alla skulle ha vid den tidspunkten. Vem eller var man var gift, jobbade osv osv.. Dijana skulle vara revisor, bo i Kroatien med sin man Domagoj. Susanne skulle vara gift i Turkiet, extraknäcka som DJ på diskotek i Alanya.. Mina och Muhamed skulle gifta sig och döpa första barnet till Lars-Peter efter vår käre rektor. Phoung skulle vara vetenskapskvinna och super-duper-specialist i ämnet bananflugor. David skulle vara berömd kock och skapare till världssuccén Burger a la David, resa jorden runt och ha barn i varenda land.. Själv skulle jag bo med min man och barn i USA där jag skulle ha en dansskola, samtidigt jobba som journalist och som toppen på moset- en stor fet villa i Grekland!
Well well... Den där dansskolan och mannen och hela paketet får nog vänta till 20-års-reunion a la 9F, eller kanske pensionärs återträffen a la 9F...
Vem kunde veta vid 16-års ålder att livet är som ett bananskal. Antingen halkar man runt på det, eller så använder man det till något vettigt. Har hört att man kan bota vårtor med dem till exempel..men vad vet jag!
Good night!
Kind of cool
Jag såg på nyheterna härom dagen när världens längsta man Sultan Kösen träffade världens kortaste man He Pingping. Sultan är 246.5 centimeter medan herr He är 76 centimeter! Tänk vad mycket olika männsikor det finns! Världen är ändå bra underlig..♥
Undrar vilket som är roligast egentligen, att vara kortast eller längst..?
Hmm...
Ska man behöva känna sig otrygg?
Har inte världen gått för långt när man ska behöva känna sig rädd och otrygg på en jord som skapades åt oss? Vad är nästa steg, var det tänkt att vi alla ska gå runt med en pistol i bakfickan för att våga ta sig hem på kvällen?
Jag blir så arg och ledsen när jag tänker på hur någon kunde mörda en oskyldig flicka på bara 18 år! Det är fruktansvärt att något sådant kan hända.. Hundra meter från hemmet, men hann aldrig hem..
Hela Hjällbo sover. Jag åker igenom där nästan varje dag, men nu känns det grått och tyst. Inga som har samling på bron. Inga kids som hänger vid Pressan (som inte ens finns längre, men folk hänger fortfarande kvar där), det känns som det är något som är fel. Och det är det ju. En person saknas och kommer aldrig mer tillbaka. En mördare går lös. Det gör mig spyfärdig.
Jag vill inte behöva känna mig rädd när jag ska gå hem. Jag vill inte att nån ska det! Men nu är det förstört. Jag hoppas verkligen och innerligt att polisen ska ta fast den skyldige och att detta aldrig aldrig ska hända mer igen.
Alla mina tankar går till familjen som drabbats av den här sorgen och hoppas på att även Hjällbo ska vakna igen..
God natt
Gott nytt 2010
Friends and random peeps; gott nytt år på er allesammans!!!
Jag hoppas det nya året har startat bra för alla där ute i vida världen! För mig har det mest rullat på, har inte känt någon direkt skillnad på detta decennium och det förra om jag ska vara ärlig. Men men, what do I know, det har ju bara börjat! Men jag känner på mig att det kommer att bli hur bra som helst! Efter att mamma fick ett positivt svar efter operationen kan allt bara bli bättre! Nadia, jag vet att allt kommer att bli bra♥
Förra året lanserade jag ju min "Detta hade Helena tänkt göra 2009-lista" och vill bara påpeka att jag faktiskt gjorde allt som stod där=) Allt från att ta kort på en livs levande pingvin, inte bli kär och stanna kvar på Nya Zeeland, dansa mer och skratta mer och allt vad det var! Så nu kommer som följer, "Detta hade Helena tänkt göra 2010"-lista i linje med Paulo Coelhos visa råd:
- Följa mitt hjärta och fortsätta på karriärstigen som reseledare
- Lägga allt gammalt bakom mig
- Prata med en åsna (ja, vi hade en helt vanlig diskussion här hemma som slutade med att pappa sa att jag då minsann aldrig hade pratat med en åsna! Sagt som gjort, här ska det snackas med åsnor!)
- Inte bara hoppa från ett flygplan denna gång, utan även hoppa på saker som jag inte vågat förr
- Plugga grekiska
- Live, laught, love!!!
Vill bara avsluta detta med att ännu en gång önska alla ett gott nytt 2010, ta hand om varandra och spread your love!!!!
