Halkade på ett bananskal
Eller var det en fläck is..? Sitter på nerevåningen och känner mig nöjd över att inte vara på andra sidan fönstret, det vill säga på utsidan och kalla -16 grader. Nej, här sitter jag med min gråa långa polotröja som är stickad av ren alpackaull. Kliar skitmycket så fort man blir varm, men det är ju ingen risk i den här kylan!
Ganska nöjd är jag också att jag har kunnat föra över cash till mitt sparkonto tack vare en Jul på Dressmann! Sist jag var inne på banken skrattade bankgubben när jag skulle sätta in pengar och jag då ville göra det på mitt "sparkonto", då båda mina konton var ungefär lika tomma.. Nu kan han allt skratta, bankgubbe!
Vad har då hänt i Helenas värld detta året? Kom på att jag inte skrivit nåt här alls egentligen. Jo, hon har visst blivit student igen den där Helena. Japp, läser nu mera musik och grekiska! Det är riktigt kul kan jag meddela i väntan på att drömjobbet ska ramla ner i huvudet på mig. Jag menar, kom igen! Hur länge är det möjligt att det kan det vara ekonomisk kris egentligen? Jag börjar bli trött på det nu...
En grej jag stod och tänkte på när jag borstade tänderna (red anm. ja, hon tänker alltid som bäst gapandes, stirrandes i sin egen spegelbild) var att nästa år, det vill säga 2011 var det tio år sedan jag slutade högstadiet! TIO år sen! Halleluja höll jag på att säga.. Men det bästa är att då ska vi ju ha 10-års-reunion a la 9F!
Jag hittade för ett tag sen ett papper där jag hade skrivit en storry om våran klass hur den kommer se ut efter tio år.. Ja, hmm utan att få allt för mycket ångest tror jag att jag ska riva sönder lappen och konstatera att när man är 16 har man ingen koll på verkligenheten. Man är ju faktiskt inte myndig då, så det så!
Det handlade om i stora drag hur många barn alla skulle ha vid den tidspunkten. Vem eller var man var gift, jobbade osv osv.. Dijana skulle vara revisor, bo i Kroatien med sin man Domagoj. Susanne skulle vara gift i Turkiet, extraknäcka som DJ på diskotek i Alanya.. Mina och Muhamed skulle gifta sig och döpa första barnet till Lars-Peter efter vår käre rektor. Phoung skulle vara vetenskapskvinna och super-duper-specialist i ämnet bananflugor. David skulle vara berömd kock och skapare till världssuccén Burger a la David, resa jorden runt och ha barn i varenda land.. Själv skulle jag bo med min man och barn i USA där jag skulle ha en dansskola, samtidigt jobba som journalist och som toppen på moset- en stor fet villa i Grekland!
Well well... Den där dansskolan och mannen och hela paketet får nog vänta till 20-års-reunion a la 9F, eller kanske pensionärs återträffen a la 9F...
Vem kunde veta vid 16-års ålder att livet är som ett bananskal. Antingen halkar man runt på det, eller så använder man det till något vettigt. Har hört att man kan bota vårtor med dem till exempel..men vad vet jag!
Good night!
Ganska nöjd är jag också att jag har kunnat föra över cash till mitt sparkonto tack vare en Jul på Dressmann! Sist jag var inne på banken skrattade bankgubben när jag skulle sätta in pengar och jag då ville göra det på mitt "sparkonto", då båda mina konton var ungefär lika tomma.. Nu kan han allt skratta, bankgubbe!
Vad har då hänt i Helenas värld detta året? Kom på att jag inte skrivit nåt här alls egentligen. Jo, hon har visst blivit student igen den där Helena. Japp, läser nu mera musik och grekiska! Det är riktigt kul kan jag meddela i väntan på att drömjobbet ska ramla ner i huvudet på mig. Jag menar, kom igen! Hur länge är det möjligt att det kan det vara ekonomisk kris egentligen? Jag börjar bli trött på det nu...
En grej jag stod och tänkte på när jag borstade tänderna (red anm. ja, hon tänker alltid som bäst gapandes, stirrandes i sin egen spegelbild) var att nästa år, det vill säga 2011 var det tio år sedan jag slutade högstadiet! TIO år sen! Halleluja höll jag på att säga.. Men det bästa är att då ska vi ju ha 10-års-reunion a la 9F!
Jag hittade för ett tag sen ett papper där jag hade skrivit en storry om våran klass hur den kommer se ut efter tio år.. Ja, hmm utan att få allt för mycket ångest tror jag att jag ska riva sönder lappen och konstatera att när man är 16 har man ingen koll på verkligenheten. Man är ju faktiskt inte myndig då, så det så!
Det handlade om i stora drag hur många barn alla skulle ha vid den tidspunkten. Vem eller var man var gift, jobbade osv osv.. Dijana skulle vara revisor, bo i Kroatien med sin man Domagoj. Susanne skulle vara gift i Turkiet, extraknäcka som DJ på diskotek i Alanya.. Mina och Muhamed skulle gifta sig och döpa första barnet till Lars-Peter efter vår käre rektor. Phoung skulle vara vetenskapskvinna och super-duper-specialist i ämnet bananflugor. David skulle vara berömd kock och skapare till världssuccén Burger a la David, resa jorden runt och ha barn i varenda land.. Själv skulle jag bo med min man och barn i USA där jag skulle ha en dansskola, samtidigt jobba som journalist och som toppen på moset- en stor fet villa i Grekland!
Well well... Den där dansskolan och mannen och hela paketet får nog vänta till 20-års-reunion a la 9F, eller kanske pensionärs återträffen a la 9F...
Vem kunde veta vid 16-års ålder att livet är som ett bananskal. Antingen halkar man runt på det, eller så använder man det till något vettigt. Har hört att man kan bota vårtor med dem till exempel..men vad vet jag!
Good night!
Kommentarer
Trackback
