Idag gjorde jag det. Vaccinerade mig mot rådande grissjuka, för jag ska då inte bli nåt svin har jag bestämt mig för! Än så länge har jag inte känt av någonting, förutom att min vänsterarm väger typ 30 kilo!
Nyfiken som jag är "råkade" jag höra en kille i 30-årsåldern på apoteket senare idag när han pratade i telefon. Jag höjde ögonbrynet (Japp, det vänstra. Det är släktdrag.) och synade mannen upp ifrån och ner när han odiskret sa "Ja nu har jag vaccinerat mig. Fy faan asså.. Jag fick tårar i ögonen, SÅ ont gjorde det."
Seriöst änna, var är alla riktiga män? Om jag hade träffat en sån som lipade för en spruta skulle jag nog sprungit där ifrån så fort jag bara kunde. Nej killar, det är inte gulligt.
Till något helt annat, på tal om män hehe... De senaste veckorna har jag jobbat rätt mycket på Dressmann. Hur kul som helst varenda gång faktiskt! Men en dag förra veckan blev jag extra glad. Jag hade hjälpt en kille med att hitta byxor, tröja, skjorta, slips- ja, hela kittet. Efteråt kom han tillbaka och gav mig en bukett med fem rosor som tack för hjälpen.
That's what I call a man!
Ja, jag har väl haft lite bloggpaus kan man säga. Har inte känt mig in the mood for writing det senaste, på grund av att alla mina tankar och krafter går åt mamma just nu som opererades i måndags. Men nu kan det bara bli bättre! Jag längtar efter att hon ska komma hem, så vi kan dricka kaffe och äta onyttigt, diskutera bönderna i
Bonde söker fru och imitera mammorna i
Mammas pojkar. Och så att jag kan fortsätta med min stickning! Något blev alldeles knas och jag kan verkligen inte rätta till det...
Mamma, kom hem nu!
Imorgon klockan fem kommer i alla fall jag att sitta bänkad framför TVn. Dijana min kroat kommer vara en av tre kandidater för den charmige chefens kärlekslycka på TV4! Jag håller tummarna för att hon kommer få fransmannen på fall så att hennes la vie en rose kommer bli rena rama trés bon!
Hilda & Hulda
Igår var jag, mamma och Eddie i Alingsås och tittade på Pelle Svanslös, en teater som syrran och yngste-moster är med i! Det var hur kul som helst, och Maria och Ann-Britt var klart snyggast av alla cats! Vi hade VIP-platser på första raden, näst intill i baken på Bill och Bull som hängde lägst fram vid scenen en stor del av pjäsen. Det var en härlig blandning av skådespeleri och musik! Very impressive!!♥
På kvällen blev det bio för hela slanten! Veronika bestämmer sig för att dö. Den är gjord efter en av de bästa böckerna jag läst av Paulo Coelho, därför hade jag ganska stora förväntningar på den. Trots att boken klart är bättre tycker jag ändå att den var riktigt bra, med en rolig överraskning mitt i filmen då plötsligt Lisa Ekdahls Vem vet inte du, vem vet inte jag-låt spelades!
Idag känns som en riktig slappardag... Jag sitter här och stickar ett par benvärmare, som är min nya hobby=) Ibland kan man va allt bra kreativ!
