Dagar som inte kommer tillbaka
Idag är en sån där dag som började med en (ett? hmm) stor gäsp och slutar med ännu mer gäspande. Ja, att vakna kvart i fem, ja helt korrekt 04.45, är inte mänskligt! Det är fortfarande natt och då ska man lura kroppen att det är dags för frukost. Helt sjukt. Undrar om det hjälper ifall jag röstar vänster nästa gång. De vill väl införa kortare arbetsdagar, mer timmar på dygnet och allt vad det var?
När jag halvsovandes kom fram till Nisseplatsen imorse syntes i alla fall världens vackraste soluppgång. Då är Göteborg inte fy skam. Skam kan man ju förresten tala om när inte autostavningen på datorn funkar längre. Skam att jag blivit så van att den rättar allt åt mig att jag knappt behöver anstränga mig längre. Jag som älskar att skriva, och faktiskt alltid varit en hejare på att stava både på svenska och engelska, börjar bli lat. Inte ser min handstil fin ut längre hellre. Skam skam på torra land, som Björn Rosenström sjunger.
När bussen sådär nio timmar senare skulle rulla mig hemåt igen var solen redan påväg neråt. Gäsp. Halvstängda ögon och kurrande mage. Så slutade dagen. Typ på samma sätt som den började.
Oh well... Nu var det väl dags för mig att sätta punkten här. Dagens slutsats lyder: jag ska i alla fall aldrig bli busschaufför!
Kommentarer
Postat av: Jojo-kotten
Haha! Saknar dig skatten!!
Postat av: Helena
Jag saknar dig med jojo-kotten!!!=)
Trackback
