Helena

Nu har jag precis kommit hem efter transfern. Lämnade 44 danskar och hämtade 43 nya. Det ær ju bara før dejligt!

Jag har inte sett ett enda moln på himlen sedan jag kom hit, förens idag! En morgon i Petra kändes som att vara med i någon psykologisk thriller, där alla plötsligt försvinner och ingen vet vart de tog vägen. Allt är stilla och samtdigt full kaos. Det var totalt grått, man kunde inte ens se bergen som omger hela Petra. Luften var tjock och det blåste så det ven i träden. På söndagsmornar är det mässa i kyrkan i byn, och eftersom alla invånare inte orkar gå de 114 trappsegen upp till kyrkan på toppen av klippan, hörs mässan i byn ändå via högtalare som är utsatta. Very cleaver. Men, en dag som denna var det som toppen på moset, jag har aldrig hört något mer skrämmande! Grått, regn som hänger i luften, total tystnad (förutom vinden) och så en röst som kommer från ingenstans i klagoaktig predikande ton.

Det var nästan som i Sagan om ringen, när Gandalf och Sauroman utmanar varandra genom att skicka förbannelser från varsitt berg. Typ så.

När jag kom tillbaka till Molivos öppnade himlen sig och regnet bara vräkte ner. Men efter en 20 minuter slutade det och solen sken igen. Det gjorde att det blev mycket friskare och 10 grader kallare. Och just därför duschade jag just med varmt vatten för första gången. Tänka sig.

Nu ska jag hoppa i säng. Eller hoppa kanske var en överdrift med den stenmadrassen, men jag ska i alla fall lägga mig och sova nu! Jo, jag gillar stenmadrasser, de är praktiska, man sjunker inte in i dem så man slipper svettas. Åt minstånne är det bra för sånna som mig som inte tror på aircondition;)

Kalinichta

♥♥♥